Samlingens väg till ÅAB - Lärdoms- och kulturhistoria - Bokhistoria - Register


Lärdomshistoria och kulturhistoria

Alla länkar inne i brödtexten öppnar en PDF-fil.


1. Ex libris...

Ägarna till Gadolinska biblioteket var alla naturvetare med en för tiden karakteristisk bredd. De två äldsta, Johan Browallius och hans svärson Jacob Gadolin övergick senare i karriären till professurer inom teologiska fakulteten, men fortsatte att intressera sig för naturvetenskapen.

Utgående från boksamlingen går det inte att få en heltäckande bild av hur bokanskaffningarna fördelar sig mellan de tre ägarna, eftersom endast en del av böckerna är försedda med ägarens namnteckning. Jacob Gadolins roll som boksamlare är svårast att få grepp om. Johan Browallius och dottersonen, Johan Gadolin, försåg i en del av sina böcker med sin namnteckning. Dessutom förekommer arbeten med dedikationer till någondera. Representanten för mellangenerationen är den mest anonyma bland de tre ägarna, men eftersom Johan Gadolin föddes först fem år efter morfaderns död och samlingen har en kontinuitet i fråga om 1700-talets naturvetenskapliga litteratur, bland annat i fråga om linneanernas verk, måste också Jacob Gadolin ha haft en aktiv boksamlarroll.

Man kan med ganska stor säkerhet utgå från att det äldsta skiktet, böckerna från 1500- och 1600-talen och fram till Browallius död 1755 till största delen har tillhört honom, även om Gadolinarna naturligtvis kan ha förvärvat en och annan gammal bok. Andelen av annan än naturvetenskaplig litteratur – filosofi, historia, statskunskap m.m. – är mycket stor bland de äldre böckerna. Litteratur inom dessa ämnen saknas inte helt bland materialet från senare hälften av 1700-talet och första hälften av 1800-talet (Johan Gadolin dog 1852 och har ännu under sina sista år utökat sitt bibliotek), men deras andel är såpass blygsam att något större intresse inte verkar att ha funnits hos de senare ägarna.


2. Tre naturvetare och två biskopar - Gadolinska bibliotekets ägare

2.1. Den första ägaren: Johan Browallius 1707-1755

Johan Browallius blev som 13-åring inskriven vid Uppsala universitet, där han avlade magisterexamen 1731. Som informator hos den kulturintresserade landshövdingen Nils Reuterholm i Falun blev han bekant med den jämnårige Carl von Linné, och en livslång vänskap uppstod. Till Åbo kom Browallius 1737 som nyutnämnd professor i fysik. Han blev en av de främsta representanterna för upplysningstidens idéer och forskningsinriktningar i Åbo. År 1746 erhöll han en professur vid teologiska fakulteten. Samma år blev han även domprost i Åbo, och tre år senare biskop och prokansler för akademin.

Browallius var politiskt aktiv som representant för prästeståndet i riksdagen. Såsom förkämpe för den obegränsade ständersuveräniteten ådrog han sig drottning Lovisa Ulrikas misshag och epitetet ”rikets största lymmel”. I den pedagogiska diskussionen framförde Browallius ett antiklassiskt, nyttoinriktat program. Bland hans naturvetenskapliga publikationer kan nämnas det postumt utgivna Betänkandt om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den Heliga skrift, naturens lagar och förfarenheter pröfvas, samt oriktig befunnes. Stockholm 1755.


2.2. Den andra ägaren, Jacob Gadolin 1719-1802

Jacob Gadolin föddes 1719 i Strängnäs, där familjen funnit en tillflykt under stora nordiska kriget. Han gick i skola i Björneborg och studerade matematik och astronomi i Åbo och i Uppsala. Till hans lärare i Uppsala hörde den berömde astronomen Anders Celsius. Gadolin promoverades till magister i Åbo 1745 och blev samma år t.f. professor i matematik. År 1748 blev han e.o. professor i astronomi och 1753 professor i fysik. Senare flyttade han över till teologiska fakulteten och blev även domprost i Åbo.

Gadolin betraktas som den första företrädaren för matematisk fysik i Finland, och även inom astronomin gjorde han en banbrytande insats. Hans teologiska forskningsverksamhet var däremot mindre betydelsefull. Han var en av Finska Hushållningssällskapets grundare 1797 och sällskapets förste ordförande. Jacob Gadolin var ivrig hattpolitiker och deltog i flera riksdagar som representant för prästeståndet. Som 69-åring, 1788, blev han utnämnd till biskop i Åbo och skötte detta ämbete till sin död 1802.


2.3. Den tredje ägaren, Johan Gadolin 1760-1852

Johan Gadolin har kallats Finlands mest betydande kemist. Som son till professor Jacob Gadolin och Elisabet Browallia (dotter till Johan Browallius) hade han det väl förspänt för en framgångsrik akademisk karriär. Han studerade i Åbo för Pehr Adrian Gadd och i Uppsala för Torbern Bergman. Som 25-åring blev han extra ordinarie professor i kemi vid Åbo Akademi och var ordinarie professor i ämnet från 1797 till 1822.

Under en tvåårig studieresa till Tyskland och England knöt Johan Gadolin viktiga kontakter med tidens ledande kemister såsom Lorenz von Crell, Johan Gmelin, Adair Crawford och Richard Kirwan. Tack vare sitt kontaktnät fick han flera av sina vetenskapliga arbeten publicerade även i Tyskland och Frankrike. Sina mest betydande vetenskapliga insatser gjorde Gadolin under 1700-talets sista årtionden.

Under sina senare år blev han alltmer intresserad av praktiska tillämpningar inom lantbruket och industrin. Han avgick från sin professur 1822, men var fortsättningsvis verksam som handledare. Så sent som 1825 utgav han i Berlin ett digert arbete om klassificering av mineralier. Efter sin pensionering drog han sig tillabaka till sin gård Sunila i Virmo norr om Åbo och dog där som 92-åring 1852.


3. Allt mänskligt vetande

Den europeiska bildningshistorien från antiken till de tre boksamlarnas samtid är väl representerad i Gadolinska biblioteket. Till de mest betydande ämnesgrupperna hör filosofi, historia, politik och samtidshistoria, juridik, klassiska författare. All denna litteratur härstammar till övervägande del från 1600-talet och första hälften av 1700-talet, alltså från Johan Browallius tid. Gadolinarnas anskaffningar verkar att ha varit mera sporadiska inom andra än naturvetenskapliga ämnen.

Här finns filosofer och lärda från antikens Aristoteles, Epiktetos och Boethius till humanisterna Erasmus av Rotterdam, Philipp Melanchthon, Petrus Ramus och Hugo Grotius och vidare till Francis Bacon, Pierre Bayle, René Descartes och Gottfried Wilhelm von Leibnitz.

Bland biografierna finns levnadsteckningar av lärda män, kungar och drottningar, statsmän, påvar och kungliga älskarinnor. Tretton språk finns representerade i Gadolinska biblioteket, de vanligaste är tyska, franska, svenska och latin. Grammatikböcker och lexikon på de flesta av de främmande språken vittnar om ägarnas språkintresse och ambition.

Teologi och religion är väl företrädda, som man kan vänta sig i ett bibliotek som tillhört två teologieprofessorer och biskopar. Arbeten om judendom, katolicism, pietism, herrnhutism och frimureri vittnar om att vi har att göra med upplysningstidens mångsidigt intresserade och vidsynta präster och teologer.

Några flitiga romanläsare verkar Gadolinarna inte att ha varit, såpass få nedslag hittar man i samlingen av 1700-talets romanproduktion. Enstaka verk finns dock av Jonathan Swift och Henry Fielding och, intressant nog, av den engelska författarinnan och skådespelerskan Eliza Haywood. Kanske romaner har betraktats som slit och slängvara. Bland franska författare kan nämnas Rabelais, Molière och La Fontaine. Bäst representerad är Ludvig Holberg med både skönlitterära och historiska verk. Browallius var särskilt intresserad av Holberg och översatte honom till svenska. Ett svenskt arbete, som kunde nämnas i detta sammanhang är Carl Gustaf Tessins Fullständig samling af arbeten i Swenska Stenstylen, som bland annat innehåller en minnesruna i versform över Johan Browallius.


4. I naturens riken

Alla tre ägarna till Gadolinska biblioteket var framstående naturvetare, med en för upplysningstiden karakteristisk bredd, vilket också avspeglas i deras boksamling. Som innehavare av professuren i fysik (på den tiden närmast allmän naturlära) vid Åbo Akademi ägnade sig Johan Browallius även åt botanik, kemi och mineralogi. Även Jacob Gadolin var professor i fysik, men därtill expert inom matematik och astronomi. Hans son Johan Gadolin tillhörde redan en tid av större specialisering. Han uppvisade tidigt matematisk begåvning, men övergick till kemin och blev internationellt känd famför allt inom analytisk kemi.

Som ungdomsvän till Carl von Linné hade Browallius ett särskilt intresse för botanik. Browallius äldsta växtböcker är från 1600-talet. Georg Heinrich Kramers Tentamen botanicum har de två vännerna kanske studerat tillsammans. Boken har Linnés namnteckning och handskrivna anteckningar, som dock inte är av Linnés hand. Möjligen härstammar de från Browallius eller Carl Fredrik Mennander. Praktverket Hortus Cliffortianus är en gåva från Linné. Växtvärlden har varit ett gemensamt intresse för alla tre ägargenerationerna. Från Johan Gadolins tid finns nyttoinriktade växtböcker. Johan Browallius var jämnårig med Linné. Hans dotterson upplevde blomsterkonungens 100-årsjubileum och kunde med sitt bibliotek införliva Carl Peter Thunbergs Tal vid invignings-acten af den nya Academiska trägården i Uppsala 1807. Till de senaste botaniska verken i biblioteket hör Physiologie der Gewächse av Ludolph Christian Treviranus från 1835-1838, som Johan Gadolin skaffat i 75-årsåldern.

Mineralogi intresserade påfallande många av naturvetarna vid Kungliga Akademin i Åbo. Browallius fick i sin ungdom privatundervisning i proberkonsten av Linné. Intresset för geologi, mineralogi och bergshantering avspeglas också i boksamlingen. De äldsta verken inom ämnet är tryckta i Leipzig 1595, Bergwercks Geschöpff av Georg Meyer och Probier Büchlein av Modestin Fachs. Aula subterranea av Lazarus Ercker från 1684 och Kort beskrifning, om eld- och luft-machin wid Dannemora grufwor av Mårten Triewald från 1734 har fina, detaljskarpa bilder av tidens gruvdrift. Huvuddelen av den mineralogiska litteraturen är från senare hälften av 1700-talet och början av 1800-talet.

Fransmannen Pierre Louis Moreau de Maupertuis var i Browallius ungdom aktuell med gradmätningsexpeditionen till Tornedalen 1736-37. La Figure de la Terre, som skildrar denna expedition, ingår inte (finns åtminstone inte kvar) i Gadolinska biblioteket. Däremot finns två andra verk av Maupertuis, Ouvrages divers och Essai de cosmologie.

Kemin hör till de mest välrepresenterade ämnena i biblioteket. Johan Browallius gjorde en banbrytande insats inom undervisningen i kemi vid Akademin. Till hans lärofäder hörde den berömda holländaren Herman Boerhaave.

Johan Gadolin studerade i Uppsala för Torbern Bergman, en av tidens ledande kemister. Tack vare långa resor till olika europeiska länder skapade Johan Gadolin ett vidsträckt kontaktnät och blev personligen bekant med många utländska forskare. Tyskarna Lorentz von Crell och Johann Friedrich Gmelin, engelsmannen Adair Crawford, irländaren Richard Kirwan, fransmannen L.B. Gyuton de Morveau och många andra av 1700-talets framstående naturvetare är representerade i samlingen, i många fall med förattardedikation till Johan Gadolin (Crell, Crawford, Kirwan).

5. Biskötsel och blyglasyr; Från praktiska handböcker till kuriosa

Alla tre ägarna till Gadolinska biblioteket var barn av upplysningstiden med ett utpräglat intresse för praktiska frågor. Det kunde gälla tillämpningar av tidens forskningsrön inom handel, teknik, industri och lantbruk, eller barnavård och samlevnadsfrågor.

En del skrifter har knappast haft någon direkt praktisk nytta, snarare har de skaffats för nöjes skull eller som kuriosa (såsom The Man in the Moone eller Cupido), eller också har böckerna genom någon tillfällighet kommit att införlivas med biblioteket. Gemensamt för dem alla är att den sentida läsaren genom dem kommer i närkontakt med den tid och miljö där böckerna kommit till.

Redan Browallius delade linneanernas intresse för lantbruk och den praktiska nyttan av växter. Johan Gadolin var under sina senare år starkt involverad i frågor som gällde landets ekonomi och utvecklandet av industrierna och lantbruket, men detta intresse kunde också gälla verksamhet i liten skala inom närmiljön.